Jag sitter hemma och skriver på en inlämningsuppgift. Jag ska beskriva mina skärningspunkter för framtiden. med skärningspunkter menar man att om man har ett koncept eller en kunskap och så kombinerar man det med ett annat koncept eller kunskap för att skapa något nytt.

när jag ska trycka ut alla tankar om mina egna skärningspunkter och hur jag ska göra för att utsätta mig för nya går det lite trögt först, sen glider jag iväg på det som varit. missar målet. det var framtiden jag skulle skriva om. och mitt i min frustration av att inte riktigt se hur mina nya skärningspunkter ska se ut klickar det till, mina vänner. visserligen kan man ta sig långt för egen maskin men har inte jag folk runt mig som tänker olikt mig själv och som har andra intressen och grejer för sig som kan inspirera och trigga en så skulle man stanna av.

Det som gjorde att det klickade till var dels henrik larsson, han är inte min kompis, men han var sommarpratare nu 2011 och jag satt och lyssnade på det medan jag skrev. Sommarpratarna är alltså inget jag skulle lyssnat på självmant utan det är en viss kjellsson som inspirerat till det. Så hamnade jag på rätt spår igen så nu jäklar!