Fan Johannor kom hem! NU! Jag vill ha er här! I mitt egna hus, trycka i er muffins och bullar så att ni sväller upp och inte får plats i en flygstol någonsin igen och så får ni bara lov till att stanna med mig!
Det är just det här som suger med att växa upp. Inget är säkert längre, du träffar inte samma gamla människor automatiska på den stora gemensamma nämnaren skolan... Nu är allt upp till en själv och det är inte lätt alla dagar.. Egentligen vill jag inte hålla nån kvar här, fast i hålan. Jag tycker ju att det är bra att man lever sitt egna liv och så, det är bara det att när man hamnar så långt ifrån varann blir det inte samma sak, det är inte samma sak att bara prata på telefon eller bara skriva mail eller på msn. Inte för mig iaf, jag vill kunna krama om dem och se dem i ögonen och känna av vad de egentligen menar när de säger att "allt är bra" jag menar förstås inte att de ljuger för mig men ni vet man har såna där dagar när man är ganska nere och så frågar nån hur det är, och man svarar "joo det är bra" bara för att de ska säga "är du säker" eller något liknande. Lite omtanke, man vill bara att någon ska kolla på en och bara se att här behövs en kram och ett tu tre blir allt så mycket lättare! Därför vill jag ha alla mina nära så jag kan få dela ut lite omtanke.
Så, jag längtar tills brudarna kommer hem :) London är bokat, planerna tar form.
Jag kommer snart Maria :D, men bäst av allt är att du ska hälsa på mig, SÅÅ BRAA!
SvaraRaderaoch jag håller helt med dig i det du skriver <3