Nu ni! Det är helt totalt officiellt! Jag har fått medalj i Toffelhet! Helt otroligt men tyvärr alldeles sant... :P (det är fritt fram att skratta hur hånfullt man vill)
I torsdags, det var en underbar dag, jag var ledig, solen sken och duvorna hoppade runt på torget och roade de små barnen. Jag hade åkt in till stan för att göra den käre Therese sällskap på lunchen hennes och eftersom jag var ledig så tänkte jag att "visst kan jag göra det, jag byter om till badkläder direkt dock så jag kan fara till stranden på en gång efteråt!"
sagt och gjort, bytte om till badkläder och åkte in till stan för en fika. Där satt vi, på Waynes, med is te och en morotskaka i högsta hugg, då ringer mobilen. Det är Emil. Glad och överraskat svarar jag i mobilen och tänker att det är kul att han hör av sig så snabbt efter de farit, klockan var bara ett och han hade gett sig av till Östersund för ca en timme sedan. Men då vettu....
Emil och hans tre kompanjoner sitter ca två mil utanför sollefteå med en kraschad bil och efter att ha ringt varenda kotte så ringer dem till den som de vet inte kan säga nej och ber henne ta en bil och skjutsa dem... Helt sjukt! Så istället för att tillbringa dagen i solen och på stranden så satt jag i bilen, dock en sex växlad bil, och körde till östersund tur och retur!
Det var ju kul på vägen dit för då hade jag ju sällskap men på vägen tillbaka hade jag en knastrig radio och robins festival skiva! Jag är grymt sugen på att vara på yran men eftersom jobbet kallar går ju inte det för sig... Där har ni, en toffel i sina sämsta dar.. Men ni ska inte tro att ni är bättre än mig för det, jag har ju fattat det iaf ;)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar