Det är som på en pinne man lever och då gäller det att känns sig själv. Och det gör jag. Tyvärr kan väl tilläggas.
Alla är ju som de är och jag är liiite för stolt för mitt eget bästa. Enivs kanske vissa skulle säga men jag säger stolt. Jag kan som inte vika mig när det kommer till vissa sakers krita. Tyvärr kan jag säga för jag missar nog en del men det går bara inte.
När tåget har gått har det som gått om ni fattar vad jag menar. Det är lite som att ger du mig en ölfil kommer jag alltid stå och vänta på nästa. Jag glömmer det inte. Inte efter 10 minuter, inte efter 10 dagar eller 10 år. tyvärr ska väl tilläggas än en gång.
Det har jag iaf insett så nån dag kanske jag glömmer men det återstår att se.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar