Nu är det dags för återkomst! Efter Macau, sommaren och skolstart så tänker jag mig att den här lilla bloggen ska få återupplivas. Så, nuläget är som sådant att jag är tillbaka i eskil och pluggar för fullt.
Så vad ska man då inleda med? vad har hänt? jag tänker skippa allt som hänt mellan sista inlägget och nu och bara berätta vad som händer nu. OCH. Det är inte nådigt. Det är nämligen såhär: jag börjar bli vuxen. På riktigt. I förra veckan hände det som jag fasat för sen barnsben. Jag minns så tydligt att jag hade ett litet utlägg om HUR i hela friden vuxna kunde ha denna inställning som jag nu uppenbarligen har.
Det är så att jag härom veckan valsade hem, öppnade min brevlåda och fick en känsla av lättnad. Inga brev. Den känslan. Det är ett felsteg mot vuxenlivet. Den glada känslan av att få brev i sin brevlåda har ända tills nu alltid infunnit sig. Men nu, nu är jag glad om jag får vara utan brev eftersom det innebär att det inte trillade in någon räkning.
Fyfan för den känslan. Jag säger nej, röstar absolut och definitivt nej till det. Men vad tusan gör man när man spontant tänker "yes" bara för att brevlådan är tom?! När jag var yngre kunde jag inte förstå. Och en vän sa till mig att den här känslan bara innebär att jag är student. Men det tror jag inte. Jag har pluggat i lite över två år och inte förrän nu har den där känslan hittat hit. Vad blir nästa steg?! "Frukt är godis"?! Spontant känner jag; hamnar jag där - skjut mig.
Så där är vi mina vänner. Ska tusan inhandla en chokladkalender till december bara för att protestera. NU; till sängs.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar