Just nu så håller min grupp i skolan på med ett arbete kring skolans svagheter och varför skolans värld skiljer sig så mycket från det "verkliga" livet. Man ska som stöpas i en exakt form i skolan och sen när man kommer ut ur skolan är det bara att lära om sig sitt tankesätt. när jag tänker tillbaka på min skolgång, grundskolan och gymnasiet kan jag väl säga att det märktes att den kreativitet som faktiskt finns inte tas tillvara på och uppmuntras till att användas på ett konstruktivt sätt och jag tror att killarna skulle ha en enorm fördel om det kunde ändras på. Åtminstone skulle de killar jag känner gynnats av det.

Något annat jag fick erfara är att kritiskt tänkande inte var något att efterstäva, då var man besvärlig. Om man ifrågasatte det som rörde en själv, tex hur lektionerna gick till eller varför regler som gällde elever men inte lärare. Nu på högskolan är det helt åt andra hållet, ifrågasätter man inget är det något fel. Man ska vara kritiskt mot allt, lärare, kurs kamrater, alla. knäppt att det är sån skillnad.